Vokalharmoni, inom finska språket, är ett system som bestämmer vilka vokaler som kan förekomma i ord och dess olika ändelser. För att förstå systemet får man först dela in alfabetets vokaler i två grupper: a, o och u i den första gruppen; y, ä och ö i den andra. Vokalerna e och i kan vi kalla för neutrala.
Så, vad har vokalharmonin för egentlig funktion i det finska språket? Med de två tidigare nämnda vokalgrupperna i åtanke, kan man se att det finns inte ett enda icke-sammansatt ord i finskan där vokaler från de två grupperna blandas. För en person med finska som modersmål kan det således vara svårt att uttala ord från andra språk där vokalharmoni saknas. För den som lär sig finska är vokalharmonin till en början kanske krånglig att lära sig, men när man väl är införstådd med hur den fungerar blir den snarare en tillgång.
Vid sammansättningar av ord kan man förstås inte tillämpa vokalharmonin på hela det sammansatta ordet, men den gäller fortfarande för varje delord. Ett exempel på ett sådant ord är linja-autopysäkki (busshållplats) där orden linja (linje), auto (bil) och pysäkki (hållplats) har satts samman. Orden linja och auto består båda av vokaler från grupp ett, emedan pysäkki består av vokaler från grupp två. Tidigare kallade jag e och i för neutrala vokaler, och i senast nämnda exempel märks att i kan förekomma tillsammans med både grupp ett- och grupp två-vokaler. Samma sak gäller alltså för vokalen e.
Sedan finns det tillfällen då man själv, som finsktalande, måste tänka på vokalharmonin. En betydande del av finskan utgörs nämligen utav ändelser (mer om detta i senare inlägg) som fogas till slutet av ord, och dessa ändelser styrs också av vokalharmonin. Ett exempel är ändelsen –ssa/–ssä, vilken oftast översätts till svenska som i. Sätter man ändelsen efter ordet talo (hus), får ordet alltså den nya betydelsen talossa (i huset/i ett hus). Ordet talo består av grupp ett-vokaler, alltså måste också ändelsen göra det, och det är därför den iblands skrivs som –ssa och ibland som –ssä, som blir fallet när ändelsen fogas till ordet myrsky (storm); myrskyssä (i stormen/i en storm).
Detta kanske låter en aning invecklat, men när man väl förstått principen så kommer vokalharmonin naturligt när man talar och skriver finska. Nästa gång blir det lite mer ingående om ändelser!
