Förra lektionen förklare lite om personkongruens, som är en viktig del i den finska grammatiken. Denna gång går vi in lite djupare och förklarar hur man får fram verbens böjningstammar, något vi bara snuddade vid senast.
Först delar vi in verben i sju grupper, efter deras slutstavelser i infinitiv (grundform):
Grupp 1
Verbgruppen har egentligen flera undergrupper. Vi tar tre exempel idag.
kysyä | fråga
Böjningstammen är kysy-. Vi applicerar rätt personändelse för subjektet som följer:
(minä) kysyn | jag frågar
(sinä) kysyt | du frågar
hän kysyy | han/hon frågar
(me) kysymme | vi frågar
(te) kysytte | ni frågar
(he) kysyvät | de frågar
Observera att vi till skillnad från förra lektionens exempelord, olla (att vara), inte har något undantagsverb här, utan använder standardändelsen för tredjeperson singular, alltså en enkel vokalförlängning! Böjningsstam (kysy-) + förlängning av slutvokalen (y). Annars inget konstigt.
puhua | tala
Böjningsstam puhu-.
puhun | jag talar
puhut | du talar
hän puhuu | han/hon talar
puhumme | vi talar
puhutte | ni talar
puhuvat | de talar
Samma princip, inget konstigt. Båda verben tillhör samma undergrupp, verb som slutar på -ua/-yä, eller -oa. För dessa bildas böjningsstammarna alltid som ovan.
Fler varianter finns, med verb som slutar på -ea/-eä, -ia/-iä, -aa och -ää. Mer om dessa i ett senare avsnitt. Just nu går vi igenom grunderna med böjningsstammar, vilka börjar klarna hoppas jag. :-)
Grupp 2
Här finns två typer. Alla verben har gemensamt att de slutar på -da/-dä (påminner än en gång om vokalharmonin), men typ 2A har en lång vokal innan ändelsen. Exempel saada (få), myydä (sälja). Vi bildar böjningsstammen genom att helt enkelt ta bort slutstavelsen (-da/dä):
saa-
saan | jag får
saavat | de får
myy-
myyt | du säljer
myymme | vi säljer
Grupp 2B, samma ändelse men istället för lång vokal har vi en diftong innan slutstavelsen. Utan att gå djupare in på vad en diftong är, nöjer vi oss för dagen med att kalla det för två olika vokaler i följd. Exempel:
syödä | äta
Vi gör likadant som för grupp 2A, alltså tar bort ändelsen -da/dä, och så har vi ordets böjningsstam:
syö-
syön | jag äter
syötte | ni äter
Grupp 3
Inrymmer verb med slutstavelserna -lla/llä, -nna/nnä, -rra/rrä och -sta/stä. Alltså dubbelkonsonant följt av -a/-ä.
mennä | gå
Böjningsstam: mene-
tulla | komma
Böjningstam: tule-
Vi bör nämna redan nu att för vissa ord förekommer något som kallas stadieväxling, där vissa konsonanter försvinner eller läggs till ordet i böjningsstammen. Detta talar vi mer om framöver, men här är ett exempel på ett sådant verb, där ena l:et försvinner i böjningen:
kävellä | promenera/gå (till fots)
Böjningsstam: kävele-
kävelen | jag går
Grupp 4
Dessa verb slutar på -uta/-ytä. Stadieväxling förekommer, men vi tar ett exempel utan för enkelhetens skull:
haluta | vilja
Vi tar bort ändelsen -ta/-tä, lägger till -a/-ä och får böjningsstammen halua-.
haluan | jag vill
haluamme | vi vill
Grupp 5
Slutar med -ita/itä, böjs som nedan:
tarvita | behöva
Böjningsstam: tarvitse-
tarvitsen | jag behöver
valita | välja
Böjningsstam: valitse-
valitsemme | vi väljer
Vi tar alltså bort slutvokalen och lägger till -se för att få fram böjningsstammen.
Grupp 6
Verben som slutar på -eta/-etä. Exempel: vanheta (åldras).
(minä) vanhenen | jag åldras
hän vanhenee | han/hon åldras
Vi tar bort ändelsen och lägger till -ne plus vår önskade personändelse.
Grupp 7
Inrymmer ord som slutar med -ata/-ätä. Här förekommer en del stadieväxling, se exempel:
kohdata | träffa/möta
kohtaan | jag träffar
kohtaavat | de träffar
Utförligare förklaring om stadieväxling utlovas till en senare lektion. Vi har idag rett ut lite om böjningsstammar, och i alla fall kommit en bit på vägen till förståelse kring dessa. :-)
söndag 29 januari 2012
Lektion #6: Personböjningar & verb, del 1
Denna lektion syftar till att förklara grundläggande om ett fenomen som vi snuddade vid under lektion 4, nämligen personböjningar. För att förtydliga, avser personböjningar de olika sätt som ett verb böjs på, baserat på vem eller vad subjektet är. Som jag skrev tidigare, böjs verbet olla (vara) på dessa olika sätt beroende på subjektet:
olla | (att) vara
minä olen | jag är
sinä olet | du är
hän on | han/hon är
me olemme | vi är
te olette | ni är
he ovat | de är
se on | den/det är
ne on | de är
Följaktligen kan man göra sig förstådd genom att utelämna subjektet och bara använda verbet i rätt personkasus, dvs:
olen väsynyt | jag är trött
Vi undviker normalt detta i fallet tredjeperson singular, alltså pronomen han/hon. Helt enkelt för att man som standard tolkar on som "det är", inte "han/hon är".
Så långt, inga konstigheter. Att lära sig använda rätt kasus för rätt person är inte så knepigt, men hur applicerar vi ändelsen på verbet? Ni kanske observerar att vi inte böjer verbet utifrån dess grundform, utan alla personböjningarna börjar med ole- (förutom tredje person singular-formen som råkar vara ett undantagsverb).
Anledningen till detta är att ole- är ordets böjningsstam. Vet vi böjningsstammen, kan vi enkelt applicera rätt personändelse på den. Man kan dela in de finska verben i några olika grupper, där varje grupp motsvarar ordens slutstavelse. Verbgrupper kommer att behandlas vidare i nästa lektion.
Tack än en gång för att ni läser! :-)
olla | (att) vara
minä olen | jag är
sinä olet | du är
hän on | han/hon är
me olemme | vi är
te olette | ni är
he ovat | de är
se on | den/det är
ne on | de är
Följaktligen kan man göra sig förstådd genom att utelämna subjektet och bara använda verbet i rätt personkasus, dvs:
olen väsynyt | jag är trött
Vi undviker normalt detta i fallet tredjeperson singular, alltså pronomen han/hon. Helt enkelt för att man som standard tolkar on som "det är", inte "han/hon är".
Så långt, inga konstigheter. Att lära sig använda rätt kasus för rätt person är inte så knepigt, men hur applicerar vi ändelsen på verbet? Ni kanske observerar att vi inte böjer verbet utifrån dess grundform, utan alla personböjningarna börjar med ole- (förutom tredje person singular-formen som råkar vara ett undantagsverb).
Anledningen till detta är att ole- är ordets böjningsstam. Vet vi böjningsstammen, kan vi enkelt applicera rätt personändelse på den. Man kan dela in de finska verben i några olika grupper, där varje grupp motsvarar ordens slutstavelse. Verbgrupper kommer att behandlas vidare i nästa lektion.
Tack än en gång för att ni läser! :-)
fredag 27 januari 2012
Lektion #5: Att räkna
Nu när det flöt på så bra passar jag på att lägga in ett avsnitt till. :-)
Temat för denna lektion är alltså räkning. Detta delar vi upp i två delar: räkneord och ordningstal. Räkneord kan vi med ett annat ord kalla för siffror, fast skrivna i bokstäver. De flesta, även personer utan någon som helst anknytning till Finland eller det finska språket, känner till de tre första räkneorden: yksi (ett), kaksi (två), och kolme (tre). Nu tänkte jag dock göra det lite svårare, och lära er att räkna upp till åtminstone hundra. Vi börjar med ett till tio:
yksi | ett
kaksi | två
kolme | tre
neljä | fyra
viisi | fem
kuusi | sex
seitsemän | sju
kahdeksan | åtta
yhdeksän | nio
kymmenen | tio
Inga konstigheter där. För att fortsätta med elva till nitton lägger vi till ändelsen "toista" på varje tal. Alltså:
yksitoista | elva
kaksitoista | tolv
kolmetoista | tretton
neljätoista | fjorton
viisitoista | femton
kuusitoista | sexton
seitsemäntoista | sjutton
kahdeksantoista | arton
yhdeksäntoista | nitton
Tjugo, och de följande tiotalen (trettio, fyrtio, osv) skapas genom att lägga till kymmentä efter talet. Tjugo är med andra ord kaksikymmentä. Ordagrant är ordet kymmentä bara en böjd form (partitiv) av ordet kymmenen (tio).
Tjugoett skapar vi enkelt genom att lägga ihop kaksikymmentä (tjugo) och yksi (ett). Och så vidare:
kaksikymmentä | tjugo
kaksikymmentäyksi | tjugoett
kaksikymmentäkaksi | tjugotvå
kaksikymmentäkolme | tjugotre
...
kaksikymmentäyhdeksän | tjugonio
Orden börjar som ni ser nu bli lite längre. Finnarna har löst detta genom att förkorta räkneorden, exempelvis tjugonio skulle kunna sägas kaks-kyt-yhdeks för att spara lite tid och ansträngning. ;-)
Nåja, vi går vidare. Trettio bildar vi på samma sätt som tjugo, dvs kolmekymmentä. Nu greppar ni förhoppningsvis principen, så jag skriver endast ut lite hjälptal nu för att ni ska kunna komma vidare:
kolmekymmentä | trettio
neljäkymmentäkaksi | fyrtiotvå
viisikymmentäkahdeksan | femtioåtta
kuusikymmentäviisi | sextiofem
seitsemänkymmentäyksi | sjuttioett
kahdeksankymmentäneljä | åttiofyra
yhdeksänkymmentäyhdeksän| nittionio
sata | hundra
---
Så där, då kan vi ägna oss åt sista delen av denna lektion, nämligen ordningstalen. Dessa motsvaras av svenska ord som t ex första, andra, nittonde.
En del av dessa är aningen oregelbundna, en del mer lättförståeliga. Vi räknar:
ensimmäinen | första
toinen | andra
kolmas | tredje
neljäs |fjärde
viides | femte
kuudes | sjätte
seitsemäs | sjunde
kahdeksas | åttonde
yhdeksäs | nionde
kymmenes | tionde
Och där tror jag vi nöjer oss för idag. Nu har ni lärt er att räkna på finska. Tack för att ni läser! :-)
Temat för denna lektion är alltså räkning. Detta delar vi upp i två delar: räkneord och ordningstal. Räkneord kan vi med ett annat ord kalla för siffror, fast skrivna i bokstäver. De flesta, även personer utan någon som helst anknytning till Finland eller det finska språket, känner till de tre första räkneorden: yksi (ett), kaksi (två), och kolme (tre). Nu tänkte jag dock göra det lite svårare, och lära er att räkna upp till åtminstone hundra. Vi börjar med ett till tio:
yksi | ett
kaksi | två
kolme | tre
neljä | fyra
viisi | fem
kuusi | sex
seitsemän | sju
kahdeksan | åtta
yhdeksän | nio
kymmenen | tio
Inga konstigheter där. För att fortsätta med elva till nitton lägger vi till ändelsen "toista" på varje tal. Alltså:
yksitoista | elva
kaksitoista | tolv
kolmetoista | tretton
neljätoista | fjorton
viisitoista | femton
kuusitoista | sexton
seitsemäntoista | sjutton
kahdeksantoista | arton
yhdeksäntoista | nitton
Tjugo, och de följande tiotalen (trettio, fyrtio, osv) skapas genom att lägga till kymmentä efter talet. Tjugo är med andra ord kaksikymmentä. Ordagrant är ordet kymmentä bara en böjd form (partitiv) av ordet kymmenen (tio).
Tjugoett skapar vi enkelt genom att lägga ihop kaksikymmentä (tjugo) och yksi (ett). Och så vidare:
kaksikymmentä | tjugo
kaksikymmentäyksi | tjugoett
kaksikymmentäkaksi | tjugotvå
kaksikymmentäkolme | tjugotre
...
kaksikymmentäyhdeksän | tjugonio
Orden börjar som ni ser nu bli lite längre. Finnarna har löst detta genom att förkorta räkneorden, exempelvis tjugonio skulle kunna sägas kaks-kyt-yhdeks för att spara lite tid och ansträngning. ;-)
Nåja, vi går vidare. Trettio bildar vi på samma sätt som tjugo, dvs kolmekymmentä. Nu greppar ni förhoppningsvis principen, så jag skriver endast ut lite hjälptal nu för att ni ska kunna komma vidare:
kolmekymmentä | trettio
neljäkymmentäkaksi | fyrtiotvå
viisikymmentäkahdeksan | femtioåtta
kuusikymmentäviisi | sextiofem
seitsemänkymmentäyksi | sjuttioett
kahdeksankymmentäneljä | åttiofyra
yhdeksänkymmentäyhdeksän| nittionio
sata | hundra
---
Så där, då kan vi ägna oss åt sista delen av denna lektion, nämligen ordningstalen. Dessa motsvaras av svenska ord som t ex första, andra, nittonde.
En del av dessa är aningen oregelbundna, en del mer lättförståeliga. Vi räknar:
ensimmäinen | första
toinen | andra
kolmas | tredje
neljäs |fjärde
viides | femte
kuudes | sjätte
seitsemäs | sjunde
kahdeksas | åttonde
yhdeksäs | nionde
kymmenes | tionde
Och där tror jag vi nöjer oss för idag. Nu har ni lärt er att räkna på finska. Tack för att ni läser! :-)
Lektion #4: Kort om pronomen (personliga och demonstrativa)
Efter två år på is är det nu dags att börja uppdatera igen. Tydligen finns det ett visst intresse för bloggen och det uppskattas verkligen! Dags för mig att börja återgälda ert intresse.
Nu tänkte jag berätta lite grann om pronomen. Exempel på pronomen, som förekommer inom alla språk, är t ex du, jag, den/det. De personliga pronomen inom finska (och dess motsvarigheter på svenska) är kort och gott dessa:
Singular
minä | jag
sinä | du
hän | han/hon
Plural
me | vi
te | ni
he | de
Notera att hän alltså kan betyda både 'han' och 'hon'. Detta kan naturligtvis skapa spänning om man inte i förväg vet vilket kön personen som åsyftas har, t ex om man läser en bok och halvvägs in i handlingen fortfarande inte vet vilket kön huvudkaraktären har. Man får helt enkelt vara väldigt tydlig i sin beskrivning av personen istället. ;-)
För att komplicera det ytterligare, kan även pronomenet se (den/det), i vardagstal användas som synonym till hän.
Exempel:
Se on pitkä | Den/det/han/hon är lång(/t).
Som sagt, det gäller att vara tydlig med vad man menar.
En annan typ av pronomen är demonstrativa pronomen. Dessa ser ut som följer:
Singular
tämä | den här
tuo | det där
se | den/det
Plural
nämä | dessa/de här
nuo | de där
ne | de
Ne används vanligtvis för att adressera saker, alltså inte när man beskriver människor, då används he. I talspråk är det dock vanligt att använda just ne även för att beskriva t ex en grupp människor.
Dagens lektion avslutas med några konkreta exempel på hur pronomena vi tagit upp används i språket:
Minä olen | Jag är
Sinä olet | Du är
Hän on | Han/hon är
Me olemme (formellt)/ollaan (informellt) | Vi är
Te olette | Ni är
He ovat | De är
Som ni märker böjs verbet enligt vilket personligt pronomen det används ihop med. Grundformen för verbet är olla (vara), men det böjs alltså i olika kasus beroende på vilket pronomenet är. Mer om detta nästa gång! Nästa uppdatering kommer inom en vecka den här gången, jag lovar! :-)
Nu tänkte jag berätta lite grann om pronomen. Exempel på pronomen, som förekommer inom alla språk, är t ex du, jag, den/det. De personliga pronomen inom finska (och dess motsvarigheter på svenska) är kort och gott dessa:
Singular
minä | jag
sinä | du
hän | han/hon
Plural
me | vi
te | ni
he | de
Notera att hän alltså kan betyda både 'han' och 'hon'. Detta kan naturligtvis skapa spänning om man inte i förväg vet vilket kön personen som åsyftas har, t ex om man läser en bok och halvvägs in i handlingen fortfarande inte vet vilket kön huvudkaraktären har. Man får helt enkelt vara väldigt tydlig i sin beskrivning av personen istället. ;-)
För att komplicera det ytterligare, kan även pronomenet se (den/det), i vardagstal användas som synonym till hän.
Exempel:
Se on pitkä | Den/det/han/hon är lång(/t).
Som sagt, det gäller att vara tydlig med vad man menar.
En annan typ av pronomen är demonstrativa pronomen. Dessa ser ut som följer:
Singular
tämä | den här
tuo | det där
se | den/det
Plural
nämä | dessa/de här
nuo | de där
ne | de
Ne används vanligtvis för att adressera saker, alltså inte när man beskriver människor, då används he. I talspråk är det dock vanligt att använda just ne även för att beskriva t ex en grupp människor.
Dagens lektion avslutas med några konkreta exempel på hur pronomena vi tagit upp används i språket:
Minä olen | Jag är
Sinä olet | Du är
Hän on | Han/hon är
Me olemme (formellt)/ollaan (informellt) | Vi är
Te olette | Ni är
He ovat | De är
Som ni märker böjs verbet enligt vilket personligt pronomen det används ihop med. Grundformen för verbet är olla (vara), men det böjs alltså i olika kasus beroende på vilket pronomenet är. Mer om detta nästa gång! Nästa uppdatering kommer inom en vecka den här gången, jag lovar! :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)