Lektion #11: Lite om passiv form och adverb

I dag går vi igenom två nya språkliga fenomen i finskan. Båda är tämligen enkla att både förstå, att lära sig bilda och dessutom väldigt användbara.

Vi börjar med passiv form, vilket är en verbform vi kan beskriva som att någonting sker, men med ett obestämt subjekt. Exempel:

sanoa | säga (grundform, infinitiv)

sanotaan | det sägs

Ändelsen är alltid -aan/-ään. Betydelsen går lite hand i hand med tredjeperson singular, alltså han/hon/det-formen, som används även som en sorts generaliserande man-form, t ex:

sanoo jotain | man säger något

Passivformen motsvarar ungefär följande svenska uttryck.

usein sanotaan, että Suomi on kylmä maa | det sägs ofta att Finland är ett kallt land.

Kasuset är alltså opersonligt, men i talspråk används det ofta som förstaperson plural, alltså vi-formen.


(me) menemme kotiin / me menään kotiin | Vi åker hem.

---

Vi avslutar med en kort presentation av det vanligaste sättet att bilda adverb, alltså ord som beskriver verben. Exempel:

(minä) juoksen nopeasti | jag springer snabbt.

Adverbet är nopeasti (snabbt) och har bildats genom att applicera ändelsen -sti på substantivet nopea (snabb). Adverben böjs inte utan bibehåller sin form oavsett pronomen, numerus, osv.

he laulavat kauniisti | de sjunger vackert.

Det bör också snabbt nämnas att adverbet hyvin (bra) är ett vanligt undantagsadverb.

kaikki menee hyvin! | allt går bra!

Lektion #10: Nekande satser och "att ha"-fenomenet

Vi snuddade vid detta ämne i en tidigare lektion, så jag tänkte nu utveckla det här med nekande satser. Vi utgår ifrån nekningsverbet (kan kallas för ei men har egentligen ingen infinitivform), och böjer det efter subjektet. Exempel:

Minä soitan sinulle. | Jag ringer till dig.

Minä en soita sinulle. | Jag ringer inte till dig.

Sinä et soita minulle. | Du ringer inte till mig.

Hän ei soita meille. | Han/hon ringer inte till oss.

Me emme soita teille. | Vi ringer inte till er.

Te ette soita heille. | Ni ringer inte till dem.

He eivät soita meille. | De ringer inte till oss.

Vi bildar alltså en nekande sats genom att böja nekningsverbet i rätt personkasus, därefter sätter vi alltid det följande verbet utan personändelse. T ex, säger vi "minä puhun" (jag talar) i jakande form (-n är personändelse för förstaperson singular presens), säger vi "minä en puhu" utan personändelse i nekande form. Som nekande fråga säger vi alltså "enkö minä puhu?" (talar jag inte?).

---

Nu över till nästa punkt på dagordningen. "Att ha"-fenomenet kallar jag det i rubriken. Att ha något, t ex pengar, på finska, skrivs så här:

Minulla on rahaa | Jag har pengar

Minulla on (jag har) är det andra sättet att använda olla-verbet. Olla betyder som bekant att vara, men kan alltså även betyda att ha, om man applicerar kasusändelsen -lla på pronomenet. Vi fortsätter:

Sinulla on rahaa | Du har pengar

Som tidigare exemplifierats, kan vi också omvandla påståendet till en fråga med hjälp av -ko/-kö-ändelsen:

Onko sinulla rahaa? | Har du pengar?

Och när vi ändå har tagit upp nekande satser idag, passar vi på att lägga in den nekande formen av att ha, alltså att inte ha:

Sinulla ei ole rahaa | Du har inte pengar.

Ändringen vi gör är alltså att vi säger ei ole istället för on. Enkelt, va? Sen kan vi förstås också ställa en nekande fråga:

Eikö sinulla ole rahaa? | Har du inga pengar?

Hänellä on rahaa | Han/hon har pengar
Hänellä ei ole rahaa | Han/hon har inga pengar
Onko hänellä rahaa? | Har han/hon pengar?
Eikö hänellä ole rahaa? | Har han/hon inga pengar?

Meillä on rahaa | Vi har pengar
Meillä ei ole rahaa | Vi har inga pengar

Onko teillä rahaa? | Har ni pengar?
Eikö teillä ole rahaa? | Har ni inga pengar?

Heillä ei ole rahaa | De har inga pengar

Då var allting om att ha och inte ha glasklart, hoppas jag. Fler lektioner snart!

Lektion #9: Frågor, del 2

Det andra sättet att bilda frågor i finskan, är genom att använda frågeord. Dessa ord har alla motsvarigheter i svenskan, av ord som t ex vem, var, när.

I finskan har vi ordet mikä (vad), som när det böjs i olika kasus får ett nytt frågeord som innebörd. Se exempel:

mikä | vad

böjningsstam: mi-

missä? | var?
mistä? | varifrån?
minne? | vart?
milloin? | när?
miten? | hur?
miksi? | varför?
millainen? | hurdan?

Ordet mitä är mikä böjt i kasus partitiv (ett mycket speciellt kasus som förtjänar ett eget avsnitt så småningom), och har i stort sett samma innebörd som mikä i sin grundform. Skillnaden är, kan man säga, att mitä refererar till något mer abstrakt/obestämt, medan man med mikä åsyftar något konkret.

En smart finess i finskan, är att vi också kan besvara alla ovanstående frågor, genom att böja substantivet se (den/det) i motsvarande kasus. Böjningsformerna av se är dock ålderdomliga och oregelbundna:

siinä | där/däri
siitä | därifrån
sinne | dit
silloin | då
siten | så
siksi | därför
sellainen | sådan

Ett annat viktigt frågeord är kuka (vem). Nedan följer exempel på användbara frågor (och hur de kan besvaras), som vi bildar genom att använa oss av nämnda frågeord: (frågeordet först i frasen)

-kuka tämä on? | -vem är detta?
-se on minun ystävä | -det är min kompis

-mikä (te) teette? | -vad gör ni?
-me puhumme | -vi pratar

-miten menee? | -hur går det?
-(se) menee hyvin, kiitos | -det går bra, tack

-mistä (sinä) tulet? | -varifrån kommer du?
-(minä) tulen Suomesta | -jag kommer från Finland

-missä (te) olette? | -var är ni?
-(me) olemme täällä | -vi är här

-minne (te) menette? | -vart ska ni åka/vart åker ni?
-(me) menemme Ruotsille | -vi åker/ska åka till Sverige

-milloin (te) menette? | -när ska ni åka?
-(me) menemme huomenna | -vi åker/ska åka imorgon

-millainen hän on? | -hurdan är han/hon?
-hän on kuin minä | -han/hon är som jag

Det var allt för stunden om finska frågeord. På återseende!

Lektion #8: Frågor, del 1

Man kan säga att det finns två vanliga sätt att bilda frågor på inom finskan. Det ena sättet är genom frågeord, det andra genom att använda -ko/kö-ändelsen. Detta avsnitt fokuserar vi på det sistnämnda, varpå nästa lektion kommer att ta upp frågeorden.

Ändelsen -ko/-kö är väldigt effektiv, och kan tillämpas på det ordet man vill förstärka i meningen. Här ska jag ge några exempel, vi börjar med en mening utan fråga:

Sinä tulet huomenna. | Du kommer i morgon.

Vi gör nu om meningen till en fråga, med tre olika betoningar:

Tuletko sinä huomenna? | Kommer du i morgon?
Huomennako sinä tulet? | Kommer du i morgon?
Sinäkö tulet huomenna? | Kommer du i morgon?

Som standard sätter vi ordet med frågeändelsen först i satsen. Nu förstår ni kanske finessen med denna ändelse. Vi kan använda ändelsen om det är ett specifikt ord i föregående sats som vi undrar över, tex:

-Hän tulee tänne huomenna | Han/hon kommer hit i morgon.
-Tännekö? | Hit?

Eller

-He tulevat tänne huomenna | De kommer hit i morgon.
-Huomennako? | I morgon? / Redan i morgon?

Vi kan också sätta ändelsen på ord som anger mängd, antal, osv, och på så sätt bilda frågor, t ex:

Paljon | Mycket
Paljonko? | Hur mycket?

Monta | Många
Montako? | Hur många?

Frågeändelsen fungerar också i nekande satser. Exempel:

-Minä en ole väsynyt | Jag är inte trött.
-Etkö? | Är du inte?

Eller

Etkö sinä tule huomenna? | Kommer du inte imorgon?

OBS! Ovan böjer vi alltså inte tulla (komma) i andraperson, dvs tulet (du kommer), eftersom vi använder nekningsverbet ei. Utan fråga skulle skulle satsen se ut som följer:

(Sinä) Et tule huomenna | Du kommer inte i morgon.

Mer om detta i ett senare avsnitt om just nekningsverbet ei.

Vi avslutar med några fler exempel på användbara fraser med frågeändelsen -ko/-kö:

Onko sinulla rahaa? | Har du några pengar?
Tuletko (sinä)? | Kommer du?
Ymmärätkö (sinä)? | Förstår du?
Haluatko (sinä) jotain? | Vill du ha något?