Den obligatoriska introduktionen för finska språket består utav en kort blick över uttalet. Även om finskans uttal till viss mån skiljer sig från svenskans, finns det ett par tumregler till vilka det sällan eller aldrig förekommer några undantag:
- Orden uttalas som de skrivs. Dock bör man som svensktalande här tänka på att de finska bokstäverna o och u inte överensstämmer i uttal med sina svenska motsvarigheter. Snarare uttalas finska o som svenska å, och finska u som svenska o. Finskans e uttalas som e:t i det svenska ordet leta, och finska ä motsvarar ä:t i svenska ordet bära.
- För lång vokal krävs två likadana vokaler i följd eller diftong (flera olika vokaler i följd). En enstaka vokal ger alltid kort uttal. För konsonanter gäller samma princip. För långt uttal av vokal krävs två likadana vokaler i följd eller diftong (flera olika vokaler i följd). En enstaka vokal ger alltid kort uttal. För konsonanter gäller samma princip. Ex: tuli (eld), kort u och kort l, tulli (tull), kort u och långt l, tuuli (vind), långt u och kort l.
- Betoningen ligger på första stavelsen i varje ord. Vid sammansättningar av ord betonas första stavelsen i vart och ett av de sammansatta orden.
Och så var det mest väsentliga gällande finskt uttal avklarat. Nästa lektion kommer att handla om en av finskans grundpelare: vokalharmoni.
Tack! Precis vad jag letade efter :)
SvaraRaderaTack för det, jag behövde det verkligen
SvaraRaderaTack för denna.
SvaraRaderaGrymt för bra förklarat och helt plötsligt förstår jag lite mer hur jag ska uttala saker som står i text. Har två söner som har en mamma som är finska och de går på finsk förskola. Jag har försökt lära finska själv med uppmaningen att det uttalas som det står och inte klarat av det och jag har nästan gett upp(finskan är ett väldigt svårt språk, iaf min värld :)
Tack vare det här inlägget så förstår jag helt plötsligt lite mer.
Tack!